Ditt sinne är ett fält jag ännu inte utforskat och ditt skinn tjockare än någon vägg att ta sig igenom. Men att andas din doft, vareviga dag, det är allt jag behöver. Att din närvaro ger mer inspiration än jag ens kan ta vara på, att det rinner över och iväg, men att det alltid återvänder, det är bara extra.

Att jag inte längre tvekar på mänskligheten. Eller, åtminstone inte lika mycket. Och att hoppas, men ändå veta, att allt detta, det är din förtjänst.

Medveten om regndropparna på bussfönstret. Frosten som ligger i luften, kan känna doften av den. Längtar efter rimfrost och filtar och dina händer i mina. Fjäderlätt sinne och månskensregn.

Allt blir vackrare på grund av dig.