Det enda jag egentligen någonsin behöver veta av är din föralltid riktiga kärlek, när mörkret faller och elektricitethjärtat inte längre laddas av solens smekande strålar. Då är jag rädd att varje natt förlora oss från varandra. När jag ber om det som mest, när jag skriker högst av alla efter uppmärksamhet, så står du där. Ändå. Och du ler mot mig. Och allt jag någonsin tvivlat på,

krusas sönder i diamantmolekyler under mina fötter.

Yang.