Jag tror att jag måste lära mig att använda orden igen. De försvann för ett ganska bra tag sedan nu och de hittar inte sin väg tillbaka in i mina rastlösa fingrar. Misstänker att jag tappade dem i kaoset som omgav mig vid den här tiden förra, och förrförra, och åren innan det och så glömde packa upp dem ur ett flyttlass av bananlådor med prydnader och böcker fyllda med svartvita, japanska serier.

Saknar, med all rätt, att kunna uttrycka mig i skrift och tal. Det behövs dessutom då jag lider av ett ständigt behov av att uttrycka mig som i ett försök att hålla reda på, lösa snirkliga trådar och få en något sånär förnuftig reson på den tid som rinner genom fingrarna. Och om inte genom text, så, bild, eller andra sätt. Gråzonen som omgett mitt trötta huvud tycks växa sig större än vad än vad det orkar att bära på. Huvudet, alltså.

UNDRAR

huruvida jag skall välja att stanna på denna lilla plats, denna lilla ruta i en nästintill oändlig eter, eller om jag borde flytta någon annanstans för att bevara och minnas.

undrar om det var sömnen som gjorde mig sjuk den här gången, eller snarare bristen av den.

undrar och undrar och undrar om jag får sluta vara trött på orden som ändå lyckas slita sig från hjärnbalk till bröstbalk till fingertopp, till blankt blankt papper.

eller om jag måste vänja mig vid att använda redan använda ord, lära lägga dem på nya sätt, lära tycka om vad som inte går att ändra.