Hon vet inte vad som hände, när hjärtat blev intakt. Ikväll av alla kvällar också, av ord hon inte ens känt vid tillräckligt väl för att kunna lita på ännu, om alls. Främlingsord och trevande fingrar efter cigarettrök på en stentrapp i minusgrader och mjukisbyxor. Hon sade till själv att vara tyst, att intuitionen sagt så många fel, så många gånger, att, hon tänker inte lita på den mer.

Ändrade i texter som aldrig visats förut, lät fingrarna slåss mot svarta fyrkanter för att snärja och vinna, låta intuitionen säga alldeles rätt.

Låter orden ta slut (efter en färgad rad och en lite virrig parentes som egentligen inte säger något viktigt utan bara, typ, "godnatt") nu.