Studenthysterin påbörjas tidigt i år och det bör nämnas att det känns fantastiskt (& läskigt på samma gång). Även fast betyg sjunkit till  botten så ligger det något fantastiskt bitterljuvt över att avsluta ett så långt kapitel i mitt liv. Att betygen är så pass dåliga ger mig även möjligheter som jag annars inte haft, eller som hade tvingat mig att vänta. Det finns ingen tid att spilla, mitt tålamod är värre än betygen. Skamligt att erkänna det förstås, önskar givetvis att viljestyrkan var starkare hos mig än den varit då det hade tagit mig längre men ibland är det okej att nöja sig & att nöja sig betyder att bli NÖJD.

Fantiserade om gröna ängar, städer och smutsig luft på en annan kontinent men nu nöjer jag mig med sammetslen hud, spårvagnar, bästisskratt och en liten folkhögskola. Det känns bättre än bra.