Trött på fasader & murar & masker & taggtråd & is runt hjärtat, allt för att skydda mot det som egentligen är bra för en, trött på att vara ung & galen konstnärssjäl som ändock aldrig vet hur en skall uttrycka sig på bästa möjliga sätt. Häromdagen som så många andra dagar tänkte jag alldeles för mycket, funderade länge & väl & gör det väl på sätt & vis fortfarande trots att jag på något plan ändock bekräftat mitt fundersamma dilemma. Gått igenom hela mitt liv i detalj & försökt tänkt ut en viss prestation & frågat mig själv huruvida det ens existerar någon sådan & insåg till slut, i knappast någon förvåning (snarare så att jag blev förvånad över min icke existerande förvåning) att jag i hela mitt liv gått på som om det inte fanns en morgondag. Kalla mig naiv eller också alldeles excentrisk, visst är det i många fall bra att leva för dagen, men när en aldrig någonsin kan planera för hur morgondagen skall se ut eller huruvida jag kommer klara skolan om lite mer än ett halvår för att jag inte.kan.få.tummen.ur.röven så kan jag inte annat än att undra "vad är det för fel på mig?"

Som vädur är jag allmänt känd för att vara alldeles för bra på att starta saker men fruktansvärt dålig på att avsluta det jag påbörjat, vilket innebär att jag aldrig egentligen får något gjort. Har även haft turen att många gånger fått höra att jag ÄR ett typiskt vädur. Lucky me, right? Right? Eller? Kanske? Inte? Som astrologifjant är jag nog ibland löjlig, men, nog är jag ett typiskt vädur. Så typiskt att det nästintill övergår till att kunna jämföras med någon icke namnsatt psykisk störning/något som aldrig blivit bedömt tidigare på grund av JAINTEVETJAG, bra skådespel eller blindhet &eller egoistiskt tänkande hos andra som gör att en aldrig blir sedd ordentligt. Jag har alltid varit annorlunda.

Kunskap är en stor källa till säkerhet om sig själv, & visst har jag många många många gånger försökt att söka mig fram till en lösning, en diagnos, en stämpel att sätta på mig själv. Inte kan en väl vara så här fruktansvärt knasig utan att få en stämpel på sig? I mitt fall kan jag även säga att det vore pretty fucking nice att faktiskt få en etikett, istället för att hela tiden behöva känna sig malplacerad & som en oerhört duktig skådespelare. Excentrisk. Alltid varit.

Känner jag mig själv rätt skulle även detta kunna förbli ett ej avklarat inlägg eftersom röksuget börjar bli påtagligt, men jag besitter även en hel del envishet & egoism. Det är lätt att skriva om sig själv. Eller vänta.

Så.

Fick bli en cigarett ändå.

Så vad är det då som egentligen stör mig?

Min extremt dåliga koncentration, som nog skulle kunna jämföras med ett ADHD-barn med aggressionsbesvär & humörsvängningar, förutom att jag inte besitter den hyperaktivitet som återfinns hos dessa barn. Är jag dum i huvudet som aldrig kan finna ro nog att studera? Som aldrig någonsin kan sätta mig ner & skriva en bra uppsats, jag som ändock KAN hantera ordens förmåga ganska bra? Kan tycka att något är väldigt intressant men när det väl kommer till att sätta sig & skriva om det så. Finns inte orden. De är aldrig tillräckliga. Inspirationen finns inte. Aldrig tillräckligt motiverad. Aldrig koncentrerad nog.

Än en gång. Är jag dum i huvudet?

Nej.

Så många år av ångest över mitt egna jag & min oförmåga att fåtummenurrövensymptom & jag vet fortfarande inte. Allt jag vet är att jag inte är dum i  huvudet. Långt ifrån. I mitt funderande som pågått de senaste dagarna om huruvida jag bara är lite annorlunda, väldigt lat & en otroligt bra skådespelare, så är det en tanke som följt mig under hela tidens gång. Som jag nämnde så har jag försökt analysera mitt artonåriga liv i minsta detalj för att försöka komma underfund med minsta (eller största, beroende på hur man ser på det) bedrift, minsta sak som går att falla tillbaka på & säga att,

"det här har jag gjort som jag är stolt över"

& jag blev förvånad

över att jag inte blev förvånad

när jag insåg att jag nog aldrig någonsin

gjort någonting helhjärtat.

Aldrig någonsin avklarat något. Aldrig någonsin åstadkommit något stort/bra. Alltid till slut lagt mina projekt & mål på hyllan på grund av bristande tro på mig själv & koncentration & vaddetnuär.

Aldrig någonsin avslutat något, egentligen.

Vädur. Eller något annat.