svart och tjockt och vart jag än är slår jag ihop mina tankar och packar ner dom längst ner i min resväska. klockan tickar och döda barns skratt ekar i väggar och tårar rinner i rör som leds till handfat som rengör mina fingrar från kommersiell ondska och falska hopp om att den själsliga världen ska bli bättre om bara... om bara... ja bara... snälla bara. men men men inga men jag orkar inga men nu måste det sluta vara men och börja vara fakta, lyssna, göra.