På buss mot en helg i Orsa & om något särskilt speciellt överhuvudtaget väntar tvivlar jag starkt på. Mat & husrum är kanske tillräckligt dock, tänkte även sätta katten i selen & ta mig någon/några promenader, men känner jag mig själv rätt blir det kanske inte så.

Använde den beprövade tekniken igår i alla fall - istället för att gråta & möjligtvis riva hela lägenheten av min ilska så tog jag på mig skorna & jackan & gick ut genom dörren & andades frisk luft i okända delar av den stad jag snart spenderat tre år i. Visste såklart sedan tidigare att det finns flertalet kyrkor i staden (två stora, x antal små, vet ej hur många) men när jag i mitt ovetande om min dåvarande position märkte att jag var på väg rakt mot en av de större kyrkorna, som jag aldrig ens varit i närheten förrän igår, så blev jag nyfiken. Till min stora glädjes skull synade jag kyrkan från toppen till marken - en mäktig byggnad med kyrktorn & stora fönster - & märkte att det heliga huset ännu lyste. Vandrade nästan paranoid in på gården med gravar & tillhörande stenar för att försöka hitta ingången. Visste egentligen inte om det var okej för mig att gå in just då men dörren stod öppen & nyfikenheten tog överhanden. Det var fint därinne, trots att den nog såg mer imponerande ut på ytan. Smög mig in i tystnad, kikade runt, tände ett ljus för en avliden vän, & sedan gick jag obemärkt därifrån & hem.

Somnade tidig(are) än vanligt av utmattning. Promenader är kanske tio gånger bättre för någon som varken vill ha eller kanske  inte EGENTLIGEN behöver tabletter som lugnar & söver. & även bättre när adrenalinilska nästintill sprutar ur öronen. Vet i efterhand kanske inte vad jag var arg på, vadfan, men, nej, jag vet inte. Singlade slant för att hjälpa mig bestämma mitt förvirrande huvud om vad som är bäst men det fungerar inte alls så bra när en tänker "bäst av tre!!!!" tio gånger om.

Hm.