Det är alldeles i början på Januari och solen går ner alldeles lagom sent, eller tidigt. Jag gråter inte längre lika ofta, och jag är aldrig riktigt säker på vad det beror på. Jag känner allt, och taggtråden runt mitt hjärta har börjat släppa. Den senaste tiden har jag insett hur fort tiden går och samtidigt som det är väldigt skrämmande är det fascinerande. Tid är fascinerande. En del månader kan flyta fram, medan andra försvinner ut i tomma intet. För ett år sedan satt jag fortfarande nästan fast och jag hoppades på ett bättre år. Jag vet att det här året kommer bli bra. Det här är mitt år.

Våren är snart redan här. Det hade inte kunnat göra mig lyckligare. Att få redan känna hur värmen smälter isen inom mig. Igen!

Tack November. Tack December. Tack i förväg, Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober, November, December. Tack hela jävla 2012 i förtid.