Jag har så många gånger talat & skrivit om hur det är att riva upp sin bröstkorg & blotta sitt allra innersta att jag till slut var tvungen att illustrera det. Det tycks vara så att jag aldrig riktigt kommer så långt, men kanske är det lika bra. Jag har en tendens till galenskap, & leendet är det som syns utåt. Skrattet finns där för att dölja hur naken jag oftast känner mig. Jag vet inte. Vad ska man säga? Det här är mitt projektarbete.