Är det acceptabelt att vandra tillbaka i arkiv, finna något som en gång handlade om oss och börja om? Skriva något annat som kanske förhöjer det som var, bädda in det i sammet och tillsammans med en ros lägga det på graven? Låt oss hoppas att ingen kan se, låt oss hoppas att jag glömmer hur tyst det blev efter dig. Låt mig hoppas på att glömma dig till slut.