Skiljdes precis från mamma efter att ha sagt hej en alldeles för kort stund. Försökte krama & fånga in all moderkänsla jag kunde under tio minuters möte & avsked men ack, jag har saknat henne så mycket. Känner mig idag inte alls lika vuxen som jag gett sken för de senaste veckorna & vet inte om det beror på sömnbrist eller allmän känsla av hopplöshet & saknad - helst av allt vill jag vara liten igen & slippa tänka på de ungefär tre dussin ogjorda läxor & en ännu inte funnen praktikplats men verkligheten ligger alltför nära till hands.

Somnade inte förrän 03.47 ungefär & det känns i både kropp & själ idag. På fredag ska Nathalie fixa mitt hår & på lördag åker jag nog hem. Hem till mammas kramar & varma mat.

Jag är så liten egentligen.