jag är så jävla dum i allt det här. hur fan kan jag önska efter något jag aldrig tror kommer hända, eller som jag inte ens vet om jag vill ha. men jag vill ha honom och jag kan inte stoppa mig själv, för första gången på så jävla länge vill jag på riktigt ha någon och jag vet inte om jag kan få det jag vill ha den här gången. jag vet verkligen inte. är så trött på att alltid önska mig mer än alla andra, är så trött på att alltid känna mer än vad jag borde, att känna allt allt allt alldeles för starkt.

kärlek är för helvete en jävla mentalsjukdom.
det var lättare att hata. lättare att vara tom. synd bara att det blev så jävla tråkigt i längden.