och förr när jag led av sömnbrist var det på grund av att nätterna var det enda som gav mig något värt att leva. nu är det mer så att jag försöker förlänga dagen, vill inte att de ljusa timmarna ska ta slut fastän det blivit mörk utomhus. inombords lyser solen starkare än aldrig förr och människor runtomkring mig jämför mig med eld. när jag och en vän pratade om sådant en tar efter av andra människar, som någons "wow", någon annans svordomar, såsom "kukåsna", sådant som mest kommer fram under spel som mario kart eller gamla hederliga baramario. då sa vännen att en tar efter min energi. jag är ganska säker på att det är en bra sak. energi är en färskvara, precis som soltimmar. idag lyste solen även utomhus.

är osäker över så mycket. mest honom. jag gick till skolan några minuter idag, mest för att jag väntade på min skjuts bort till 7/eleven. vilken jävla stad har ett 7/eleven ståendes mitt i skogen förresten? men jag såg dig då. råkade möta dig på vägen till rökrutan, vinkade lite försiktigt, kände mig så jävla ful och fel med halsduk och mössa och håret nedstoppat som om jag höll på att förfrysa fastän solen lyste. skyllde på en förkylning som precis hade börjat gå över. ljög ju inte, men nåja. du vinkade inte tillbaka, ville inte krama mig i rädsla för att bli smittad. men så skrev du till mig och frågade hur jag mår och jag sa att, "jo men jag mår lite bättre, vill du med mig och resten av internatet och äta tacos på liljan imorgon? det kostar bara 50 kronor" och du sa "ja, det vore jättekul". och jag bara tror att du ska ignorera hela tiden, känns som om jag kämpar för något som kanske inte finns där. fast jag vet att det gör det, du säger så fina saker, att du träffat någon alldeles fantastisk, att det är jag som är den fantastiska. och jag har börjat tro på det själv, ju. redan innan jag började se på dig med de där ögonen, innan du började prata med mig över huvud taget, innan du sa till mig att det var något med mig som gjorde att du kan vara dig själv. helt och hållet dig själv. jag fattar inte ens varför jag är osäker, vill bara inte vara den som tycker mest om för en gångs jävla skull. det är alltid jag som tycker mest om. men jag vill vill vill så gärna tycka så jävla mycket om dig. så jävla mycket. och det gör jag också. riktigt jävla mycket.

nåja. godnatt.

något annat förresten: blir så jävla frustrerad på personen som är fodervärd till mina katter. saknar dem så hjärtat håller på att gå sönder men så vägrar hon svara på mina meddelanden. vill träffa dem!!!!!!