undrar hur en kan sakna någon en aldrig riktigt hållit om, aldrig riktigt kysst, aldrig ens haft läpparna närmre än en delad cigarett. men doften av dig från en snabb enarmad lunchkram sådär alldeles nonchalant och tittajagbryrjumigintefastänjagbryrmigjättemycket och tittahurjagkanpratamedallandraochtittapåalltannatändigmenhelamittkroppspråksägerkomhitkomhit. från ditt eller mitt håll mest är osäkert, men definitivt från bådas. visst är det roligt att spela spel när en till slut blir så envis att en måste behålla sin lilla onödiga lilla värdighet att det faktiskt slutar i nonchalans? när den andre inte vet hur den ska fånga den andre utan att vara för på, så den andre helt enkelt slutar försöka?

mycket. mycket. men väldigt tråkigt att det tvingas bli så. väntar mest på att det kanske ska bli något fint av det här ändå, fastän tålamod aldrig varit min starka sida och trots att osäkerheten tar över. jag vill ju vänta, vill ju tro, vill ju hoppas att det är jagjagjag som du vill hahaha. hah. visst.

nä. fan. godnatt istället.