är förvånad över att jag återvänder hit fortfarande ibland. kanske har det här alltid varit lite av en fristad för mig. jag har aldrig något att skriva om, fastän jag faktiskt har det.

tänker högt "är det något som gör att det är roligt att leka med mig?" det verkar så. för jag gillar hur du tittar på mig och jag gillar hur du pratar med mig som om jag inte bara är något mer än en vän. utan bara det lilla simpla också. fast det är elakt, det är så elakt, när du sedan bestämmer dig för att undvika mig, när du bestämmer dig för att jag kanske inte är bra nog ändå, fastän du sagt att jag är vacker, att du vill visa mig hur fin du är. och det är du. det funkade ju, du fastnade ju någonstans mellan revbenen. men jag blir så dum, så desperat, så jävla jävla ful när jag vill ha dig.

trodde att jag hade bestämt mig för att det räcker nu.
jag vill att det räcker nu.