Rimfrost på rutan och inspiration till att skapa. Jag vet inte vad det är som gör att jag istället sitter timtal och väntar på något. Spenderar mina dagar med snus (istället för ett tiotal cigaretter), mandariner och ångest över att jag inte pluggar. Mest det sista. Och jag borde, jag borde, jag borde, jag borde, jag borde, jag måste, men jag gör det inte. Istället lägger jag tankarna på annat, så som en hand och mitt huvud på en bröstkorg, en kyss på pannan och ett viskande av trösterikt svammel, knappt hörbart. Precis sådär så bara mina öron kan fånga det om jag är alldeles tyst och håller andan. Som om det inte var menat för mig att höra, men tillägnat bara mig. Tankarna går även åt till att ÖNSKA att jag faktiskt gjorde något, som att skriva ett brev, eller ta på mig strumpor någon gång under dagen, eller egentligen vad som helst, men jag är och förblir orörlig tills jag slutar känna allt det där. Jag flyr helt enkelt från allt jag BORDE och MÅSTE och VILL göra, för jag tycker inte om de krav som ställs på mig.

Annars vill jag bara säga tack, för jag blir varm i hjärtat varenda gång ni trycker på "fint" under inlägget. Fast jag skulle nog nästan bli glad även om ni skulle trycka på "fult", för ärlighet är bra. Jag vet inte vilka ni är, men tack.