techno ur högtalarna på en liten lokal pub. på gatan vandrar reggaepojkar och butikerna är fyllda av underkläder, alla anpassade för söta och oskyldiga good girls. kullerstenarna är ojämna under mina fötter och trots att det är sen kväll måste jag skynda mig över de korsande vägarna för att inte bli överkörd. kanske hade det varit att föredra dagar som denna, ändock? jo, kanske. när uppiffade unga flickor i grupp vandrar förbi second hand-affärer och till sist undviker att möta min blick är jag bara en i mängden; småsten på en asfalterad väg; någon som inte syns. men lika glad är väl jag för det. jag vandrar ensam på en enslig gata i hopp om att finna tröst. det där som jag tycktes ha för mycket av. ensamvandrare, ensamvarg, ensam. och de säger ensamhet är svår, men tvåsamhet är värre.