måste sluta knulla med folk som äcklar mig. inte för att personerna i sig är äckliga, dumma, utan för att jag bara låter det vara precis ett knull. inget mer. jag låter mig själv bli utnyttjad för jag har inte längre något annat sätt att skada mig på som fungerar.

nätter som den här är sådana nätter då jag skjuter fram mina måsten till lite längre fram. nätter som denna tycker jag väldigt mycket om att vara vaken och inte göra något särskilt alls, förutom att lyssna på musik och röka ut genom mitt fönster. det luktar förjävligt i mitt internatrum ibland men det struntar jag i.
nätter som denna är jag nästan rädd för att somna, för att jag inser att tiden går lite för fort. att den tid jag har här just nu är slut snart, redan om ett år, och även fast jag vissa dagar är så uttråkad att det vore lättare att vara ledsen och bara vilja ligga i en säng, gråtandes i ren och skär panik, så är jag så förbannat lycklig. lycklig över att jag kan tillåta mig själv att ha tråkigt, lycklig över att tristessen inte skär sönder mig inifrån och ut, lycklig över att inse att jag aldrig förut varit såhär stabil i mitt psyke. någonsin. nätter som den här inser jag att jag kanske har en framtid värd att göra något bra av, även om jag har så förbaskat lång tid kvar innan jag når mina mål, och ett av mina största delmål är att inte ge upp mitt stora mål. jag vet vad jag vill, men på grund av min bristande närvaro i gymnasiet måste jag ta en flera år lång omväg. det gör kanske inget. jag vill verkligen av hela mitt hjärta klara av detta. som sagt, jag tänker kämpa för att inte ge upp. ge aldrig, aldrig upp, även om det är över något så töntigt som att skaffa sig ett lågavlönat yrke någonstans. omvägar kan vara bra. den här omvägen, som ledde mig till fornby folkhögskola och borlänge och fantastiska vänner, den omvägen är det bästa som hänt mig. det trodde jag inte.

och så har jag fantastiska vänner. frågade lite på skämt om jag inte kunde få vara inneboende hos dem i sommar och jo!!!!! jag kommer vara borlängebo även i sommar. vet inte ens vad jag ska göra för att kunan tacka dem. har världens finaste vänner. jag skulle kanske inte klara av en sommar till i orsa. om jag måste, givetvis. men jag har inget liv där. inga vänner. ingenting. det enda som livet kretsar omkring där är alkohol, sömn och bråk. jag vill inte det.

nåväl. livet ordnar sig alltid. tänka sig, va. det trodde jag aldrig.

du lät mig somna med huvudet i ditt knä och det kändes så himla normalt att det var du och jag, trots att vi inte uttalat orden, trots att vi nog aldrig kommer göra det. på morgonen pussade du mig på pannan och sa "jag går till jobbet nu" och jag smög upp till toaletten direkt efter du stängt dörren, sen somnade jag i din soffa. vaknade en stund senare, spelade tevespel och väntade på att du skulle komma hem igen. strax efter tre kom du hem med pizza till oss båda, vi tittade på house of a 1000 corpses för du trodde att jag skulle gilla den, och det gjorde jag. sedan skjutsade du hem mig, gav mig en hejdåpuss och åkte sedan hem till dig igen.

tycker om dig. vet att jag inte borde, men det gör jag.

alltså för i helvete. hela jävla helvete. vad fan är det som händer? blir nästan arg. är så förbaskat jävla glad över att ha lyckats avsluta alla sorts relationer till män som är intresserade av mig. fattar inte ens hur så många kan vara intresserad av mig, det här börjar nästan bli sjukt. han. T. han hörde av sig igen, och det var han som liksom kommit närmast under den här tiden. närmast att få mig att falla, och nu skriver han igen, skickar hjärtan och undrar hur jag mår. vad i hela jävla helvete, vad håller du på med, människa? guuu.

jag är en sån där en blir kär i på avstånd, innan kontakt, innan närhet. jag saknar att vara nära någon.