Lilla bommullshjärta, som bäddade in mig i mjuka drömmar om rosa hår & prinsesstiaror, dans på en död järnväg & sökandes efter cigarettfimpar & krossat glas. Lilla hjärtat, som lät alla gå före för att själv hamna i skymundan, du stod mig alltid närmast även fastän du aldrig såg. Föll för en skönhet så udda & dold bakom egna ögonlock att du själv inte kunde se fastän du blundade & jag föll för ett skratt så klart som bestick mot porslin i ett kras. Du hörde aldrig. Så jag bombade sönder våra drömmar om ett paradis med granater & äpplen & när dimman försvann fanns det ingentingt kvar, men jag är ledsen att jag lämnade.
Jag råkade vara dum i en illusion av förståelse, hoppades hela tiden på att mina brister inte skulle spela så stor roll i slutändan men jag har alltidalltid fel. Lovade mig själv för flera år sedan att inget skulle få säga stopp, för din skull, för min skull, för oss. Lovade så mycket jag aldrig kunde hålla. Syster, syster, min sol.
Förlåt för att jag någonsin gjorde dig illa.
- 23:53
- 0 Comments