- 19:54
- 0 Comments
Bara råkade köpa en klänning på myrornas för ynka 145 kronor, som såg tråkig och ful ut på galgen men väl på kroppen kunde jag inte låta bli.
- 19:27
- 0 Comments
- 00:38
- 0 Comments
- 02:35
- 0 Comments
Söndag eftermiddag, eller, i mitt fall skulle jag nog nästan kalla det för morgon. Vaknat sent efter en sen, nästan sömnlös natt (som om det vore ovanligt) och ska snart lyfta mig från soffan för att slänga av mig smutsiga kläder och låta vattnet rinna och rena min kropp. Måste samla energi nog att sätta mig på en buss hem. Önskar dock allra mest efter en längre helg eller jullov då stora planer har planerats in. & jag som skaffat långdistansvänner i en stad så go' & gla' att inte ens kexchoklad kan rimmas högre på humörskalan (go' & gla' som en kexchokla'). Göteborg. Har längtat tillbaka dit sedan jag sist satte min fot där, alltså över ett år. Inte så konstigt när den innehåller några av de bästa sakerna som finns.
Så. Och så får jag snart pryda min arm med något jag väntat på i många år. En hyllning och en påminnelse, ett smeknamn och en djurart jag alltid varit fascinerad av. Tänker inte säga mer. Ni får se.
Jag hade mer att säga egentligen, men jag måste skynda mig.
- 15:48
- 0 Comments
Jag brinner för den udda musikaliska upplevelsens melodier, som i ett kast mellan ungdomlighetens sötma till vuxenvärldens bitterljuva doft av mörka nätter. Dessa nätter borde innehålla sömn men innebär mest klingande toner ur högtalare på låg volym och missade soldagar. Inte för att solen lyser särskilt starkt genom gråa moln - menar bara att denna dystra bunker till hem tycks vara mer lockande. Ska försöka rycka upp mig. Behöver bara lite frisk luft och ett nytt sätt att se på saken; att se, att titta, att finna mening på nytt.
Vet inte ens vart jag fått denna ifrån, om det är jag eller någon de andra användarna på detta konto som funnit & fastnat för den, men, det här är min favoritlista just nu.
- 18:07
- 0 Comments
- 17:21
- 0 Comments
Hon vet inte vad som hände, när hjärtat blev intakt. Ikväll av alla kvällar också, av ord hon inte ens känt vid tillräckligt väl för att kunna lita på ännu, om alls. Främlingsord och trevande fingrar efter cigarettrök på en stentrapp i minusgrader och mjukisbyxor. Hon sade till själv att vara tyst, att intuitionen sagt så många fel, så många gånger, att, hon tänker inte lita på den mer.
Ändrade i texter som aldrig visats förut, lät fingrarna slåss mot svarta fyrkanter för att snärja och vinna, låta intuitionen säga alldeles rätt.
Låter orden ta slut (efter en färgad rad och en lite virrig parentes som egentligen inte säger något viktigt utan bara, typ, "godnatt") nu.
Ändrade i texter som aldrig visats förut, lät fingrarna slåss mot svarta fyrkanter för att snärja och vinna, låta intuitionen säga alldeles rätt.
Låter orden ta slut (efter en färgad rad och en lite virrig parentes som egentligen inte säger något viktigt utan bara, typ, "godnatt") nu.
- 01:09
- 0 Comments
Jag tror att jag måste lära mig att använda orden igen. De försvann för ett ganska bra tag sedan nu och de hittar inte sin väg tillbaka in i mina rastlösa fingrar. Misstänker att jag tappade dem i kaoset som omgav mig vid den här tiden förra, och förrförra, och åren innan det och så glömde packa upp dem ur ett flyttlass av bananlådor med prydnader och böcker fyllda med svartvita, japanska serier.
Saknar, med all rätt, att kunna uttrycka mig i skrift och tal. Det behövs dessutom då jag lider av ett ständigt behov av att uttrycka mig som i ett försök att hålla reda på, lösa snirkliga trådar och få en något sånär förnuftig reson på den tid som rinner genom fingrarna. Och om inte genom text, så, bild, eller andra sätt. Gråzonen som omgett mitt trötta huvud tycks växa sig större än vad än vad det orkar att bära på. Huvudet, alltså.
UNDRAR
huruvida jag skall välja att stanna på denna lilla plats, denna lilla ruta i en nästintill oändlig eter, eller om jag borde flytta någon annanstans för att bevara och minnas.
undrar om det var sömnen som gjorde mig sjuk den här gången, eller snarare bristen av den.
undrar och undrar och undrar om jag får sluta vara trött på orden som ändå lyckas slita sig från hjärnbalk till bröstbalk till fingertopp, till blankt blankt papper.
eller om jag måste vänja mig vid att använda redan använda ord, lära lägga dem på nya sätt, lära tycka om vad som inte går att ändra.
eller om jag måste vänja mig vid att använda redan använda ord, lära lägga dem på nya sätt, lära tycka om vad som inte går att ändra.
- 23:51
- 0 Comments
Det finns personer som jag såhär i lördagsnätternas mörka vinterdysterhet undrar om de(/n) någonsin brytt sig men som i efterhand inte lämnar ett uns av spår i mitt enträgna hjärnsnurrande. Ändå kan jag inte låta bli att undra över dessa. Måhända att det är en aning motsägelsefullt att påstå bleknade fotspår i snö när jag ändock lägger timtal av vakna nätter emellanåt att tänka på detta, men vad jag egentligen menar är att jag då därefter inleder en annan tankebana som är av intressantare slag; nämligen huruvida över vilka spår jag sätter i andra, om jag inspirerar till att ändra till både fördelaktiga & ogynnsamma förändringar. Vet ju att det mänskliga sinnet har en tendens att influeras & förföras av kaos & naturligtvis också tvärtom (jag kan inte vara - och vet dessutom, att jag inte är ensam om detta.) Utöver detta vet jag att jag själv har en tendens att dra mig till vissnade människohjärtan som tycks verka benägna om att räddas. Vet inte om jag i slutändan inser att det inte går att rädda någon som inte vill (i detta gäller även att jag till slut inser att denne inte vill lindra sin sorg och/eller erhålla något annat än sin egna vinning) eller om jag är så fast besluten om att bli någons beroende för att slippa bli lämnad, vilket medför att jag till slut kapitulerar och kommer till insikt om att jag har offrat hela mitt egna jag till någon som inte förtjänar ens en kyss på pannan. Egentligen.
- 02:02
- 0 Comments
- 16:42
- 0 Comments