Januari 2010

Rakade huvudet och kände mig fri, för första gången. Men jag längtade efter ny stad, nytt liv, på sätt och vis var jag lika fri som jag är nu, med alla dessa möjligheter men utan ork till att leva. Någonstans här kände jag mig fulast i världen och någonstans här lärde jag mig att älska. "Jag behöver någon som kan läsa mina tankar när jag själv inte har modet att tala." Någonstans här fann jag henne. Eller var det långt innan? Jag kan inte minnas.

Juli 2010

För andra gången i mitt liv, inom loppet av ett halvt år, fick jag stå i ett publikhav med tårarna rullandes ner för kinderna med mina vackra barndomshjältar på scenen, låtar som socker och M strömmandes ur så små människor med så stora hjärtan.

*

Men jag saknade och jag gjorde ont och illa och hon var inte vad hon en gång varit. Trodde att det aldrig var för sent att ändra och gå tillbaka, men nu - ett och ett halvt år senare - är ingenting vad det var, men det gör ingenting. För jag längtar efter snö för första gången i mitt liv, det är ett bra tecken.

*

// VÄNTAN ALLTID DENNA VÄNTAN - FRÅN VITT - TILL GRÅTT - TILL SVART //

Augusti 2010

Och plötsligt bodde jag där. Här, kanske. Rökte cigarett efter cigarett och jag har aldrig varit så rädd som då. Jag bodde ensam och snart väntade en ny skola. Första skoldagen på en ny skola. Den kom och gick och jag trodde att livet skulle bli misär, men efter en vecka, två kanske, så var det den finaste klassen i världen.

*

Fyra fantastiska år med min Elin. Elin, elin, utan dig, vilken grå värld. Vi må vara udda, kanske inte passar bra med andra, men med varandra är vi som handen i handsken.

*

Näst sista dagen i augusti längtade jag hem och tillbaka till malung. Jag ska försöka sluta tjata om det. Men jag saknar er verkligen."

September 2010

I början av september blev jag ensam. Riktigt ensam. Åtminstone kändes det så. Jag började leta efter en vän, och bara några dagar senare, den 16 september, rullar mammas bil in på gården. Gråtandes kramar jag om henne av ren lycka, för på passagerarsätet bredvid sitter MIN fina, alldeles underbara kattunge. Det räckte med en blick och jag visste att hon var fantastisk. Min Vega.

*

"Längtar till måndag. Vill pierca mig. Vill ha Emma och Martin här. Vill ha alkohol och fest och roligt. Vill att skolan vara över och jag vill resa. Jag vill gå långa promenader mitt i natten tillsammans med kärleken. Jag vill testa något nytt. Vill skratta och lita på mina känslor, chansa och inte ångra någonting någonsin. Utmana mig själv, ta bilder och senare i livet uppskatta minnena som finns till dem. Önska mig något när klockan är 11:11, kyssa en alldeles underbar främling, dansa och sjunga i underkläderna, lära mig av det förflutna.Skaffa fler vänner och fördjupa relationerna till de jag redan har. Aldrig må dåligt, läsa böcker, spara ut håret.
Jag vill ha den bästa tiden i mitt liv innan det är dags att bli vuxen och lära sig ansvar på riktigt och aldrig mer kunna vara som ett litet barn igen."
Jag gjorde aldrig någonsin som jag ville och nu ångrar jag det.









*

Jag återkom så många gånger till oss att jag till slut inte visste om jag fanns utan dig. Existentiell undran och förundran över att jag fortfarande levde. Vart fanns du när jag behövde dig? Lyckligt lottad att jag på något plan ändå lyckades.





 Oktober 2010

Chelsea girls och hela livet var ett jävla disco. Fyfan vilken ironi.

Vill mest ligga ute på gruset på min gård med CocoRosie i lurarna, kedjeröka och titta på stjärnorna. Men jag håller på att sluta röka och jag har hellre sällskap.

Har höstlov och jag saknar så många. Har torkad honung på handen. Dricker kopp efter kopp. Te med apelsinsmak.

Köpte min första keps. Insåg hur mycket jag älskar blått och turkost. Vill skaffa körkort och köpa mig en turkos bubbla. Åka runt och mysa med Kent, The kooks och The smiths i stereon.

Suck. Framtidsdrömmar. Lever dock mer i nuet än jag någonsin gjort, och det är Jessicas förtjänst.

Tack.