som en sten
i
hjärtgropen.
Och det blir så jobbigt att andas, när jag känner så här. Som om lungorna blir för fulla, eller kanske för tomma.
En dag som denna skall vara lyckans dag. Fira in det nya året med något så vackert som lycka. Men jag avslutar storslaget, med gråten i halsen och paniken i rösten. Bara hoppas på att nästa år blir lättare. Det har varit ett svart år, även om jag varit lycklig många stunder. Kanske övervägande delen av året också.

Men när sinnet är tungt och jag andas lätt, lättare, lättast, snabbt, då går det aldrig någonsin över.