Jag trodde en gång att hon befann sig på andra sidan spegeln, att jag kunde prata med henne, att om bara spegelns tunna fasad gick att korsa med en fingerspets så skulle hela världen smälta samman. Jag trodde att om jag la handen mot rutan, fönstret mot det som låg så nära, jag trodde att vi skulle röra vid varandra om glaset bara sprack. Jag slog sönder en spegel en gång och det gjorde mig rädd, jag vet hur nära hon är, hon hör mig när jag talar, hon rör sig precis som mig, men hon är inte jag. Lilla A har förflyttats från underjorden till dörren bredvid, fönstret bredvid. Tur att det är låst.
- 16:22
- 0 Comments