I slutet på januari skrev jag några ord om hur det var att vara kär. I februari skrev jag ännu fler ord om hur det var att vara ensam, och kanske är det inte helt förvånande att det är så. Det är så dumt att drömma sig bort hela tiden, men det är allt jag kan göra när jag är stillastående. Äsch, orka. Ord är aldrig tillräckligt tillräckliga för någon som är otillräckligt tillräcklig.