Att välja mellan alla livets händelser;

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Det är nog en av de få saker som inte har förändrats ännu. Kanske är det just det jag måste lära mig? Vad vill jag ha sagt? Jag får fundera vidare på detta. 2012 har kommit och gått med stormsteg (än är det inte över dock) och det är fantastiskt galet läskigt chockerande magiskt vad det redan fört med sig. Så mycket vänskap och kärlek och jag har funnit mycket tröst i min omgivenhet. Eller alltså, jag har nog lärt mig att finna tröst i mig själv också. Det vore väl förjävligt om man inte lärt sig det efter arton år. Hysch, hysch.

Vart tog egentligen sommaren vägen? Om mindre än två veckor är jag tillbaka i skolbänken och jag hoppas för min egen skull att jag kan ta tag i det lite mer seriöst. Vet ni vad jag gör sen?

Inte jag heller, men ett flygplan och en fleratimmarsresa på väg mot en annan kontinent är inräknat. Sedan får vi se. Sedan har jag ingen aning.

Så, det här med kodspråk känns så jävla överflödigt nu för tiden. Vad tjänar min ärlighet på att vara hyschad och dold? Men samtidigt finns det saker man kan vara allt för ärlig om alldeles för tidigt, då det skulle bli så väldigt konstigt. Hur som haver är hösten snart här och som varje år undrar jag vad dessa månader av gult och rött och oranget ska föra med sig. Jag tror inte att det blir en kenthöst och det är inte för att jag tror eller vet att jag har vuxit ifrån dem, (kan man ens växa ifrån sina banrdomshjältar? kanske? jo, kanske.) utan mest för att det känns så lättande att kunna säga att det är en tröst jag inte längre söker. Inte på samma sätt som förr.

(Jag var visst någon annan förr(?!?!?! hoppsan.))

Vet ni vad? Det är läskigt att växa upp. Det är läskigt att tro sig vara ämnad för något ganska bra, och det är läskigt att sikta dit. Det är läskigt att vara rädd för att misslyckas, det är läskigt att vara medveten och att se, att behöva kämpa lite extra bara just för detta. Det är läskigt att vara höstig och glad samtidigt och det är läskigt att titta in i ögon man aldrig mött. Det är läskigt att vara ganska lycklig.

Och såklart:

Här kommer rädslan, gamle vän 
När alla fjärilar i magen vaknar upp.